mlonnquist.blogg.se

En blogg där ni får följa min vardag med skola, jobb och framför allt träning.

Tillbaka på ruta ett..

Allmänt Permalink1
Idag har det känts som att jag är tillbaka på ruta ett igen. Skänklarna gjorde vad dom själva kände för och händerna lekte rövare. Hur mycket jag än tänker på att ha stilla stadiga händer så rör dom ändå på sig på något konstigt vänster. 
Just nu är det verkligen super fokus på hand och skänkel. Har även sedan jag kom hit fått länga mina läder 3 hål. 
 
Längde först ett hål självmant för att jag kände att jag började knipa med knäna och släppa skänkeln, vilket hjälpte och skänkelläget och trampet blev bättre. Jag fortsatte då att rida med den längden. 
Jag började sedan att rida in mina stövlar och fick då länga ytterligare ett hål, vilket också gick bra. Jag började sedan knipa med knäna igen, mest när jag använda chapsen och inte stövlarna. 
 
Nu när Ivo är hemma en vecka mellan tävlingarna ville han att jag skulle länga ytterligare ett hål för att få längre ben och därmed även ett rakare överliv. Detta har känts bra, jag har själva känt att min ridning blir annorlunda. Jag får fram hästarna bättre och klarar av att stödja upp dom. 
Idag kände jag dock inte detta, iallafall inte på de två sista hästarna.
Men jag är mycket väl medveten om att jag kommer ha dagar där det känns fel och dagar där det känns bra. Det är ju så det är i denna sporten. Och det är även det som gör den rolig. Det är alltid en utmaning och man lär sig alltid något nytt.
 
Man rider även så olika på olika hästar och det är det man lär sig av. OCH om man tänker efter lär man sig även något av de sämre passen. Jag försöker alltid ta med mig både bra och dåliga saker från ett ridpass för att sedan kunna analysera. Vad hände, varför hände det och vad kunde jag gjort annorlunda? Vad ska jag fortsätta göra och vad måste jag ändra på? Detta är bra frågeställningar att ha i bakhuvudet hela tiden.
Så nu ska jag sätta mig och tänka över dagens pass och jobba vidare imorgon!
 
 

börjar hitta tillbaka

Allmänt Permalink0
Jag har nu under 1,5 veckas tid inte riktigt fått till känslan i ridningen eller min ridning. Skänklarna har levt ett eget liv, likaså mina händer. Men nu när Ivo är hemma en vecka och kan tjata lite på mig börjar jag hitta tillbaka till längre stadigare skänklar och mer stilla händer igen. Tänk vad mycket det gör att ha någon där som kan påminna en någon gång!
 
Idag har jag ridit 3 hästar innan lunch. Red Capriccio när Ivo var där och fick även ta några språng på ett räcke. UNDERBART säger jag bara! Det är nog 2 månader sedan jag hoppade sist, så jag hade inga förväntningar alls på mig själv. Trodde det skulle vara katastrof men det var det inte. Det kändes faktiskt ganska bra.
 
Efter lunch hade vi bara någon häst var att longera så dagen har varit ganska lugn. Det är skönt med några sånna dagar i denna värmen och särskilt när jag har en förkylning som ligger och lurar i kroppen.
 
Capriccio, 6 årig hingst e. Carat

Tankar

Allmänt Permalink0
Dagarna går galet fort, jag förstår inte vart tiden tar vägen? Det är egentligen inte bara dagarna som har gått fort utan dessa veckorna jag redan har hunnit vara här. Men det sägs ju att tiden flyger iväg när man har roligt, för det har jag! Varje dag har jag turen att vakna upp och åka till ett jobb som jag verkligen vill jobba med, ett jobb jag tycker är roligt och som jag brinner för.
 
Jag, precis som många andra, drömmer om en framtid med fina hästar i mitt egna stall, ridandes i de stora klasserna ihop med eliten. Och jag vet att för att ta mig dit kommer det krävas blod, svett och tårar, tid, tålamod och styrka. Både fysisk och psykisk styrka. 
Det finns dagar man bara vill sitta av hästen, lämna den i stallet och åka hem. Det är de dagarna, de passen då du faktiskt inte satt av, då du gav dig f*n på att det här ska gå. Det är de dagarna du kommer ha stor glädje av längre fram, du kommer vara glad för att du inte gav upp just den dagen, just det passet när allt kändes fel, när det kändes som att du likaväl kunde sluta rida för du är ju ändå inte duktig.

För jag menar, vad hade hänt om du suttit av, lämnat hästen i stallet och åkt hem? Hade du haft lust och motivation till att åka dit igen dagen efter? Hade du lagt av, sålt hästen och börjat simma istället? Sen sitter du där, ett tag senare, tittar på världscupen och tänker det där hade kunnat vara jag. 
DET ÄR DÅ du ångrar att du satt av, att du gav upp. Kämpa för det du vill, ge dig f*n på att du ska ta dig dit på ett eller annat vis. 
Det kvittar om du har talang om du inte har viljan att kämpa när det är motigt. 

Du kan komma väldigt långt med 10% talang och 90% vilja, för det är DU som kämpar vidare när inget går som DU vill. Det är DU som kommer se till att få spendera fler timmar i sadeln. 

Alla pratar om att man måste ha känsla för det, fine känsla måste du ha men den tränar du upp. Ju fler hästar du rider med rätt hjälp desto mer känsla för det får du, desto mer utvecklas du och desto längre når du inom sporten än de med bara 10% vilja. Just det där med att ha rätt hjälp från början är viktigt, även om du inte har några större mål med din ridningen är ändå grunden super viktig att få rätt från början. Du slipper även då att börja om och lära om, det är galet svårt. Se till att hitta en bra tränare som vet vad hen gör och säger. 

Det jag ville ha sagt med detta inlägg är att du aldrig ska ge upp, kämpa så tårarna rinner och svetten dryper om dig. Kämpa för det du vill och du ska se att du kan komma att ta dig långt! 
Till top